Bostadsbaracker


IMG_0505
Foto Anna Rosén

Barack 2 –  ”Skolan” 1861
Bostadsbarack.  (Häststensvägen 1).
Arbetarbostad, tvåvåningshus af timmer, brädklädt och rödmålat, med tak af tegel på bräder. Innehåller i undre våningen 3 boningsrum, bakstuga, kök samt förstuga, samt i öfre 3 boningsrum, sal och förstuga. Alla rummen äro försedda med innanfönster. I salen finnes 1 tegelkakelugn, 6 st skolbänkar, 1 bokskåp, 3 bord och 1 stol. I 5 rum finnes s.k. kokugnar med 5 grytor inalles. I ett rum finnes mitraljös samt i ett rum kamin. Inköpt 1861.

Barack 4 – 1844
 ”Bracka” dvs baracken som låg i brackelia uppfördes 1844 och var den första stora bostadsbaracken på Draget. Den lär ha stått på Lindholmen innan den kom till Malmön och var ursprungligen kommen från Trollhättan-Vänersborg. Baracken revs hösten 1931.

Den var byggd i två våningar och vilade på en stadig stenmur som borde sig härute. Flera liknande baracker låg samlade i omgivningen av sliperiet och västeröver, där storstenshuggarna hade sina arbetsplatser. Och i samma rättning radade uthusen upp sig.

Den låg i ”Skogen” på höger hand efter Pappersarken strax nedanför Korset – minnesmärket över C.A. Kullgren.

41 Hus 4 år 1920 (GHM)
Barack 4 – kallades ”Parken”. Timmerhus som flyttades från Trollhättan 1843 – revs hösten 1931. Foto från Asta Wågnert.

Bostadsbarackerna var av ett mycket primitivt slag och några större krav på hygien uppfyllde de inte, men rymde massor av människor och var billiga att uppföra.

De äldsta var indelade så att varje familj fick endast ett rum och köket var gemensamt för 5-6 familjer och inrymde även bakungnen. Man bakade vissa bestämda dagar i veckan och intill köket låg en särskild bakkammare. Alla nutida bekvämligheter och hjälpmedel saknades och även i början av 1900-talet hade man inte ens ordentliga järnspisar i det gemensamma köket utan fick göra upp sin eld samt gillra upp kokkärlen på brandringarna på en lång stenavsats, ”gruva”.

44 Hus 4 från ovan 1920 (GHM)
Barack 4 från ovan 1920. Göteborgs Historiska Museum.

Ett annat problem var sovplatserna. Då det inte var ovanligt att upp till åtta personer skulle ligga i samma rum, som också skulle fungera som arbetsrum, matsal och barnkammare, utgjordes möblemanget huvudsakligen av soffor. Att ha en egen bädd betraktades närmast som lyx, åtminstone två fick sova i samma säng. Bostadsbristen tvingade också fram ett odrägligt system med inneboende, en eller två inflyttade ungkarlar, som även de skulle dela säng och mat med den övriga familjen.

i baracken kunde man visserligen elda och hålla värmen, men bränslet var dyrt. Av förman fick somliga lov att ta hem sönderflisade stockar från Klockebrotttet … i stället för att ”tigga” gick andra längs stränderna av Bredvik och Kvarnvik och samlade vrakved som man bar hem i knippen på ryggen. Men kring stränderna var inte mycket att hämta vid den tiden när isen kastade sig.


36349
Foto David Almqvist 1930. Från Bohusläns Museum.

Gula Huset
Arbetarbarack som byggdes 1929 när hus 6 ”Smejevinden” revs.
Den innehåller 8 st lägenheter med rum och kök.

IMG_0300
Foto Mats Sjölin 1977. Från Bohusläns Museum.

Barack 15  1871 – 1955.

Bostadsbarack med 16 st 2-rumslägenheter. 1913 var 64 personer mantalsskrivna ii hus 15. Den blev utdömd 1952 och revs 1955. Inventarieförteckning 1882 och 1888 – Boningshus, tvåvåningshus, byggdt af timmer, brädklädt och oljemåladt under tak af spån på bräder. Innehåller 16 st boningsrum, 8 kök och 4 förstugor och innanfönster till all rummen jemte köken. Alla rummen äro tapetserade. I boningsrummen finnas 10 jernkaminer och 6 mitrailiöser. I köken finnes 8 spishällar med rost och elsdtadsluckor. På vinden finnes 16 kontor. Från 1872 rödmåladt afträde i 4 afdelningar.

1940 flöt minor iland och exploderade på Väster och i Bredvik. Bolaget satte ut vakter och bl a bostadsbarack 15 fick tömmas när marinen sprängde ilandflutna men ej detonerade minor. Alla fönsterrutorna som vette mot havet gick då sönder.

   I den största stenhuggarbaracken rådde ett ständigt spring. Där fanns femton boningsrum och samtliga var överfulla. Varje hyresfamilj måste förbinda sig att hysa en ungkarl. Här är precis som ett stort stall, brukade en av dem säga. Bara lite trängre och i två våningar.

   Och man fick se sig för var man satte foten, för bäst det var kröp en unge fram ur ett skrymsle eller rullade nerför en trappa och skriken genljöd inuti som utanför. Fullständig tystnad härskade aldrig. Baracken var lyhörd och när en rörelse gick till ro någonstans i huset tog en annan vid på annat håll. Ljudens ständiga kretslopp rådde, men kortare uppskov mitt i natten. Högstämd psalmsång från ett rum stördes av pisskvalande från ett annat, eller tvärtom. Fruntimren sladdrade i arbete eller i vila eller vid matlagningen kring gruvan, munhöggs, pikades, försonades och började om igen. Halvdruckna ungkarlar raglade in på natten, snubblande på de höga trappstegen. Dörrar slamrade, stängdes och for upp igen för en vindstöt eller för en spark i den misshandlade nederkanten – en snöig träsko nere vid golvet, en frusen nästipp högre upp – ett fång ved kom vandrande in. Barn blev sjuka och väckte andra och tog upp en nattlig koral, en sorgesam, och de vuxna snavade längs sömnens branter, famlande efter en kropp intill sig, som ibland var villig och varm, ibland stum.

Draget 1875 - Panorama med Hus 15 i bakgrunden.
Barack 15  – Detalj från bild  1875.  Här saknar jag  bättre bilder..

och barnens hjärtan kappades med de vuxnas, när de hörde vad de hade för sig i mörkret. Bort till dem i hörnen nådde orden de unga inte fick höra, de halvkvävda skratten, bladdret av spelkort som delades ut, klirret av pengar mot trä Klirret av glas mot glas. Av tungor som smackade, läppar som frustade ut snus eller blåste ut lågan nere i det heta lampglaset. Svordomarna, ungkarlen som lallade i bakrus borta från sin sängplats, harklingarna.

     Och nattens ljud gick över i gryningens. Kranmaskinisten gav sig av för att rensa ut slaggen och tända under ångpannan till kranen – tyst och försynt som en tomte tassade han iväg. Det lät annorlunda inne hos han som skötte ångpannorna i sliperiet och som aldrig hade utbildat några känslor för hänsyn eller finkänslighet. Han började slamra med skopan i vattenhinken och sabbade sedan rakt på slaskpannan ute i vindstrappan, där han hostade och harsklade och gjorde sig kvitt nattens grums och fällning. Därinne klev hans surögda käring över kroppar på golvet och lagade maten medan morgongrälen seglade upp i snabba moln…

70 21 Elektrisk stenkran vid hamnen efter 1931 - Carl Smith (GH)Utsikten från Barack 15 in mot Draget 1948. Foto från Georg Axelsson.

Till vänster i bild ser man taket på Skolan som då fortfarande var två våningar, i mitten bakom den rivna byggnaden ser man taket på Gula Huset och längst till höger Tengelins hus.

 

Dragets Historia ligger på en egen hemsida på Internet – www.dragetshistoria.se – men jag föreslår att Du också går med i
Facebook-gruppen Dragets Historia där jag bl.a informerar om uppdateringar – Välkommen!

Nästa kapitel…