Malmön är drygt 4 km lång och knappt 2 km bred. Den består av kala och relativt flacka granitberg med vattensamlingar i skrevor och dalar. Stränderna bildar inträngande vikar runt hela ön och den västra sidan är alldeles kal och mycket utsatt för vågor och vind, då skyddande öar och skär saknas. På östsidan finns däremot goda hamnvikar och sandstränder.

Malmön – första gången
Första gången Malmön omtalas i litteraturen är i skildringar från 1500-talets sillperiod. Då var Bohuslän en norsk provins och kungamakten var placerad i Köpenhamn. Forskarna har genom studier i danska arkiv funnit, att när Fredrik II fick veta att ett rikt sillfiske började i Bohuslän i slutet av 1500-talet, utfärdade han genast föreskrifter så att staten skulle få del i avkastningen av detta fiske. Han bestämde bl a att de som fiskade sill skulle betala skatt – mest in natura – och att man vid export skulle betala tull för sillen. För att uppbära dessa avgifter tillsatte Fredrik II en särskild uppbördsman – en ”Tolder”. Denne var till en början stationerad i Marstrand men så småningom delades kusten upp i 5 tulldistrikt. Tullstationerna förlades till de stora sunden, där fiskebåtarna passerade, och 1572 inrättades en tullstation mellan Malmön och fastlandet. Den låg på fastlandssidan och kom så småningom att kallas för Tullboden, ett namn som finns kvar ännu idag.

Att Malmön tidigt varit ett befolkat fiskeläge framgår också i Göteborgs Stifts Herdaminne, där det i levnadsteckningen för kyrkoherden Vitus Pederssön i Tossene, som var kyrkoherde 1607-1647 (då Bohuslän tillhörde Norge), står att han vid en visitation 1632 blev uppmanad att “tillhålla sin klockare att besöka det fiskeleje på Malmöer och fliteligen informera deras barn”. Malmön blev skatteköpt den 12/4 1720.

Snabb befolkningsökning – och minskning.
Fiskelägena i Bohuslän var egentligen tillfälliga bosättningar under sillfiskesäsongen, som pågick under senhösten och vintern. Ursprungligen talade man därför om ”fiskeläger” vilket under senare tid har blivit fiskeläge.
Den första permanenta bosättningen på Malmön tycks ha uppstått under 1500-talets senare del. Med uppgifter från 1610 års mantalslängd har en forskare beräknat folkmängden det året till 38 personer.
Sakta men säkert ökade den sedan och 1705 var det 58 personer fördelade på 21 hushåll. (Malmön var då den största samhällsbildningen i hela Sotenäs härad!)
Vid mitten av 1700-talet var det 80 personer och under den nya sillfiskeperioden steg den sedan snabbt till ca 250 personer år 1800. Stenindustrins expansiva utveckling innebar sedan en ytterligare kraftig ökning av folkmängden till 736 personer år 1900 för att nå en kulmen år 1913 med hela 1.688 personer på Malmön!
(Dessutom tillkom ett antal personer som ej var kyrkoskrivna). Därefter har folkmängden sakta men säkert dalat till endast 341 personer år 1992, varav många var pensionärer.

Kronan, amiral och Kullgrens Enka ägde Malmön.
I början av 1700-talet inträffade en för Malmön viktig händelse. Ön tillhörde då kronan, men då det krävdes kontanter till de pågående krigen, utbjöds bl a kronön Malmön och kronofiskeläget Lysekil 1715 till salu på offentlig auktion på häradstinget på gästgivaregården Mellby i Bro.
Före 1715 var Malmön ett kronofiskeläge. Enligt protokollet var första budet var 30 daler silvermynt för Malmön, varpå scoutbinaten Olof Knape (sedermera amiral och adlad Strömstierna) som bodde på det gamla norska kronogodset Vese säteri, bjöd 35 daler.
Detta följdes av ett annat bud på 40 daler. Men då samtidigt även Lysekils fiskeläge var till salu och Olof Knape hade bjudit 60 daler för detta, erbjöd han sig nu att betala 100 daler silvermynt för både Malmön och Lysekil tillsammans. Detta tyckte häradsrätten var en god summa varpå klubban föll.
(En intressant detalj i sammanhanget är att Olof Knape Strömstierna även återfinns i författarens släkttavla – vilket jag inte kände till innan jag började forska på Dragets Historia).

I protokollet nämnes vidare att Malmön blott var befolkad av ”några Strandsittare som nära sig af Sjön och Fiskerier och hafwa hwardera sin Kåhletäppa samt litet Muhlebete till några deras Kohr”.

Enligt ett annat protokoll träffar Amiral Strömstierna de främsta av ”malmö-pyttarna” till ett möte – ”Anno 1720 äro wij samtl. inwånare på Malmö uppå Högwälborne Hr Baron och Amiralen Strömstierna wägnar tillfrågade hwad wi goswilligen willja gifwa honom i åhrl. skatt och renta af thetta Fiskeläge Malmö”.  Detta hela utföll tydligen till belåtenhet för både Strömstierna och de 19 husägare som då fanns på Malmön.
Amiral Strömstierna dog barnlös 1730 och begravdes i Bro kyrka.

Han efterträddes som herre över Vese och dess underliggande gårdar och fiskelägen (inkl. Malmön) av majoren Johan Casper Greiffenschütz, som var gift med en brorsdotter till amiralens hustru född Strömcrona.

Häradshövding Greiffenschütz avled sedan i sin tur 1767 och hans båda söner sålde 1776 Malmön till bonden Nils Rasmusson på gården Näverkärr. År 1839 blev Nils Göransson i Näverkärr ägare till Malmön. Han köpte då ön av sin far, Göran Göransson, för 2.000 kronor. Enligt taxeringskalendern för 1879 står arvingarna till Nils Göransson som ägare till Malmön och de säljer sedan ön till Granit AB C A Kullgrens Enka år 1894 för 85.000 kronor.

Idag ägs Malmön av Sotenäs kommun.

Dragets Historia ligger på en egen hemsida på Internet – www.dragetshistoria.se – men jag föreslår att Du också går med i
Facebook-gruppen Dragets Historia där jag bl.a informerar om uppdateringar – Välkommen!

Nästa kapitel…