Sägner & Sånger

”Stormvarning”
På Draget fanns det till 1900 ett stort kullerstensrös ungefär där Herrgårdens uthus nu ligger.
Ur detta rös kom det alltid, mot sydlig vind, en huvudlös gubbe som gick bort till Smejevind och sedan tillbaka igen. En gumma kom alltid in och varnade pappa för att fara ut på sjön, när hon sett honom för det slog aldrig fel att det blev storm från söder. Många av de gamla såg honom.(Bernhard Månsson, född 1847, berättade för Mary Westblad).

”Malmönbarn – Pyttar”
En gång i tiden, förmäler sägnen, kom en samling människor drivande på ett isflak från Jylland. De gick i land och bosatte sig på Malmön och levde där för sig själva. Bohusläns gamle hävdatecknare Axel Emanuel Holmberg ansåg rent av att de tillhört vårt lands urinnevånare. Under århundraden höll de sig kvar på den isolerade ön utan att beblanda sig med andra människor eller ingå äktenskap med grannarna. Deras avkomma, som levde kvar långt in på 1800-talet kallades ”malmönbarnen” eller ”malmönpyttarna”.

De beskrevs som småväxta, enfaldiga och folkskygga, deras hy var mörk, de hade ett gnällande läte och huvudskålen var av egendomlig form. Till utseendet liknade de mycket lapparna. De var smutsiga med gammaldags sedvänjor och gav grannarna på fastlandet och de omkringliggande öarna ämnen till otaliga skämt och historier.

I en indignerad insändare 1957 skriver H.J. Ahlstedt boende på Bohus Malmön ”att herr Holmberg mellan åren 1842-45 besökt ön känner de flesta minnesgoda malmönborna väl till genom berättelser från sina tidigare anförvanter. Här är en version av besöket: ”Då Holmberg landsteg på Malmön var samtliga vuxna män ute på fiske. Endast några halvvuxna pojkar höll till inne vid stranden idkande krabbfiske. Att herr Holmberg i förtret över sitt ringa utbyte av besöket då kallat dem malmöbarn, är nog ganska troligt. F.ö. kan jag hänvisa till att redan så tidigt som 1826 omkom under en svår snöstorm de flesta av Malmöns ”urbefolkning”. Att herr Holmberg ändå, nära 20 år efter denna händelse träffat på urbefolkningen, har ju en viss likhet med tron på en uppståndelse från det döda – de måste ha varit av ett seglivat släkte!”

Enligt en annan sägen var det ett holländskt fartyg som lidit skeppsbrott utanför Malmön och dess besättning tog sig sedan välbärgade iland och fortplantade sig utan större kontakter med omvärlden.

Namnet Malmön
Även kring namnet på Malmön finns det olika sägner. En av dessa förtäljer att ett par fiskare från ön av ogunstiga vindar drivits in i Åbyfjorden där de slutligen räddade sig iland. En av dem träffade där en ung flicka som han, som han förälskade sig i och slutligen gifte sig med. När bruden skulle resa till sitt nya hem, förde hon bl.a. med en malmgryta som hemgift och en sådan hade malmöbarnen aldrig sett maken till. Den blev en sevärdhet och vida omtalad – och så kom namnet Malmön till.

Sånger
”Nu är jag dragen uppå Draget hela dagen
Jag stoppat sillsjärtar och brännvin uti magen
Jag druckit öl och vin och sprit av alla sorter –
Ja, mycket mer än på de flesta andra ôrter!

Melodi Berndt Staaf?  ”Du är så söt när man ser spetsen av din tunga……”  Skrevs under bilfärd till Draget 1977 av Svante & Elizabeth Jacobs

”Kaptensgiljan”
Finns i olika versioner om men alla handlar om kaptenen från det förlista segelfartyget utanför Kvarnvik som med sina sista krafter lyckades släpa sig och skeppskassan upp till Kaptensgiljan på vägen ut till Draget. Där blev han sedan funnen och man tog skeppskassan och skar även ut silverknapparna i hans rock innan han dog, men hann dock utbringa en förbannelse över förövaren och hans släkt.

Från Valter Hansson – 
Anders Knape berättade: ”En finsk brigg (Anna?) förliste utanför Kvarnvik på västsidan Malmön. Kaptenen hade kommit levande iland till den s.k. ”kaptensgiljan”. Här dog han men lär icke ha haft  pengar på sig. Han hade dock silverknappar i rocken, som Olof Månsson, f. 1767, levde 1840, skar ur och tog. Briggen var lastad med fjäder och ärter. Den finske kaptenen frös ihjäl, sa Knape vid ett tidigare samtal.

Hitlerstenen
Sedan Hitler blivit rikskansler 1833 ville han bl a förverkliga sina drömmar att få bygga ut Berlin till världens huvudstad – Germania. På sommaren 1936 gav Hitler, som själv under flera år skissat på egna idéer, den blott 30-årige arkitekten Speer i uppdrag att konkretisera hans planer att omgestalta Berlin.

Grundidén var att anlägga en 5 km lång och 120 meter bred praktgata som skulle avslutas med en öppen plats med en kupolhall med en diameter om 250 meter, med en yta om 38.000 kvm och med plats för 150.000 personer.

Ett tioårigt avtal ingicks 1940 med ett antal svenska stenfirmor om årligt köp för 3,3 Mkr. Totalt offererades 22.000 kubikmeter sten.
I Bohuslän bröts sten bl.a. i Hunnebostrand och Ulebergshamn – men inte på Malmön.

Redan 1943 stod det klart att tyskarna inte kunde fullfölja avtalet. En mindre del av den beställda stenen hade hunnit skeppas till Tyskland före sammanbrottet och freden 1945. Den omhändertogs av ryssarna och ingår nu i segermonumentet i det forna Östberlin. Hitlerstenen var alltså avsedd till Hitlers skrytbyggen och ej till ett segermonument som ofta påstås. Men hans beräkning att det tyska riket skulle bli 1.000 år stämde alltså inte – det blev endast 15 år.

Större delen av den framtagna stenen var vid det tyska sammanbrottet kvar på lagerplatser hos de svenska stenfirmorna och övertags av den svenska Flyktkapitalbyrån som via auktioner sålde den åter. Detta bidrog till att flera svenska stenföretag kunde konsolidera sin ekonomiska ställning efter kriget.

En del av den svenska graniten användas också i Warszawa vid byggandet av ett minnesmärke 1946 över de judiska ghetton som här ödelagts under kriget. Så kom stenen ändå till slut till användning som krigsmonument – men inte som Hitler tänkt i sina fantastiska drömmar utan i stället som ett äreminne över motståndsviljan hos de judar som han skickade i väg till gaskamrarna.

Dragets Historia ligger på en egen hemsida på Internet – www.dragetshistoria.se – men jag föreslår att Du också går med i
Facebook-gruppen Dragets Historia där jag bl.a informerar om uppdateringar – Välkommen!

 

Nästa kapitel…