Stensorter – Produktion

Bohusgraniten,  som i huvudsak består av fältspat och kvarts samt även en ringa mängd glimer, uppvisar många färg- och struktur-variationer.

Byggnads- och monumentsten
Den grov- och medelkorniga graniten visade sig bäst lämpad för tillverkning av byggnads- och monumentsten, som även kallades stor- och finsten. Huggningen utfördes på beställning av brobyggare, byggnadsföretag m.fl.

De hade alla olika önskemål om stenens storlek och utformning, varför den inte kunde läggas i lager för senare försäljning. Det fordrades noggranna ritningar på vilka det fanns mått, vinklar m.m. utsatta till ledning för arbetet. Sedan ankom det på stenhuggaren att söka upp en lämplig bergspall och att kila ut eller med krut skjuta loss ämnet och att därefter hugga till stenen enligt ritningen, på vilken även det beräknade ackordspriset var angivet.
Tillverkningen av monumentsten flyttades till Uddevalla 1913.

012uN1iF2Lwi
Foto från Marinmuseum, Stockholm. 

Detta är en av de 100 000 stenar som utgjorde långresefartget  Älvsnabbens barlast perioden 1943 – 1982. Därmed lär den vara världens mest sjörullade gatsten med 24 halva jordenruntseglingar – uppskattningsvis 50 000 mil – bakom sig. På samma sätt var det för all den knott som exporterades från Cubabrottet ett antal år.

Gatsten
Den sten som fanns på Malmön utgjordes mest av finkornig, ljusgrå granit som var bäst lämpad för huggning av gatsten och kantsten. Från 1880-talet började man producera mer gatsten än finsten.
Vid sekelskiftet började tillverkning av smågatsten (knott) med storlek 8-10 cm på alla sidor och stor gatsten avtog i samma mån som smågatstenen blev mera allmän.
Enligt uppgifter kunde en skicklig stenhuggare, som arbetade i storbrott, komma upp i en dagsproduktion av 1.000 smågatstenar, men medeltalet torde ligga vid 500 á 600 st.
Styckepriset varierade och uppgick vid 1930-talet till ca 2 öre. Fortfarande under 1930-40 talet ansågs välhuggen smågatsten vara den förnämsta beläggningen för körbanor”.[1]

Jetbränning
År 1960 tillkom jetflambränning, som innebar att man vid uttagning av block åstadkom en ränna i berget genom att under högt tryck spruta en blandning av brinnande petroleum och luft med en temperatur av omkring 2500 grader mot berget.  Därvid sönderbryts kvartsen och en decimeterbred kanal uppstår.

[1] Å.G. Forsström, ”Granitindustrin i Bohuslän”, Vikarvet 19??

Dragets Historia ligger på en egen hemsida på Internet – www.dragetshistoria.se – men jag föreslår att Du också går med i
Facebook-gruppen Dragets Historia där jag bl.a informerar om uppdateringar – Välkommen!

 

Nästa kapitel…